Vecka 49 – Varför vinterbad?

Det lilla ordet “varför” är inte så oskyldigt som det kan se ut. När jag sitter på tåget som stannat i Vårgårda på obestämd tid tänker jag “Varför skulle jag ta tåget just i dag när det är både snöigt och kallt?” När jag har bråttom ut med bilen och inte bryr mig om att skotta,  kommer förstås frågan varför jag inte skottade, fast jag vet hur jobbigt det är att få bort packad snö. Det lilla varför är en anklagelse som kräver inte bara ett svar, utan ett försvar.
Läs Mer…

Vecka 47 – Att väga ord och fånga lycka

“Det syns att de tycker om varandra”, sa dottern när jag visade bilderna på Niclas och Sofia, till ett kommande reportage. Vi ägnade timmar åt att fånga deras lycka, och var nog rätt utmattade alla tre efteråt.           I övrigt har veckan handlat en del om att väga orden och formuleringarna i slutrapporten för Skara Hästland. Hur mycket kan vi redogöra för allt som hänt under året? Var går gränsen mellan kortfattat och obegripligt? Och i vilket läge tröttar vi ut läsaren fullständigt? Ord som tillgängliggöra, kontaktyta
Läs Mer…

Vecka 45 – Det är lättare att gå åt rätt håll om du vet var du är

Projektet Skara Hästland går in i sitt slutskede. Onsdag 31 oktober hade vi ett offentligt möte där vi berättade vad vi har kommit fram till så här långt, och det är lyckligtvis en hel del. Vi föreslår att en paraplyorganisation bildas så att samarbetet mellan de olika hästvärldarna kan börja utan att vi behöver vänta på att något blir byggt, och varje gång jag skriver det ordet, paraplyorganisation, ser jag ett färgglatt paraply med gröna, röda, svarta, gula och blå fält, precis som i Alices fina logga. Allt som händer
Läs Mer…

Vecka 43 – Visst är han lik Michael Nyqvist?

    En resa till Halmstad och ett möte med mannen, myten, legenden Peter Untersteiner. Ska jag verkligen tro på att ingen tidigare sagt till honom att han är lik Michael Nyqvist? -Du menar han skådespelaren? svarade Peter. Nej, det har ingen sagt. Jag var förstås tvungen att tillägga att han inte hade samma skelande blick, och hoppas att denne travtränare med 2 000 segrar bakom sig förstod att det var menat som en komplimang. Sen att jag nästan har spelat mot Michael Nyqvist, som statist i Arnfilmerna, är en annan
Läs Mer…

Vecka 42 – Var välkommen, kära gäst

Efter ett upplyftande Ridsportkonvent på Billingehus – tack Västergötlands Ridsportförbund! – gav jag mig på att göra en dramatisk inledning till helgens tävlingar. Temat på konventet var värdskap. Jan Gunnarsson var en inspiratör av Guds nåde, och ägnade sig åt det enkla budskapet “Se människan” under några hejdlösa timmar. Busschauffören som sa “Jag kör inte buss, jag kör människor” och ibland tog lite egna vägar för att låta folk komma dit de skulle. Civil olydnad i folkets tjänst, me like. Och på det Anna Wemlerth från tävlingsarrangören AW Sporthorses&Country Club
Läs Mer…

Vecka 41 – När socker blir salt tar Martin medalj

I skolköket på Kavelbrogymnasiet i Skövde jobbar Martin Karlsson de dagar han inte åker och tävlar någonstans i Sverige eller världen. Nu hade han just varit i Erfurt i Tyskland och tävlat i stora, fina matlagnings-OS. För första gången var ett lag med enbart skolkockar med i klassen för offentlig mat. De betraktades som en katt bland hermelinerna. “Underdogs var bara förnamnet”, skrattar Martin när han berättar. Men det tyska laget slutade skratta när de i tävlingshetsen lyckades ta salt i stället för socker i brylépuddingen. Därmed var de ute
Läs Mer…

Vecka 40 – “Han skulle bli ett så vackert lik”

  Det vilar en lätt Efter bokmässa-känsla över dagarna. Den där känslan av att ha sett och hört så mycket, och ändå bara naggat lite i kanten. Och den där känslan av att armarna har tänjts ut av bokbärande, men vad köpte jag? Några pocketböcker. Se människan-montern som Svenska kyrkan håller i är mitt favorithäng på bokmässan. Där bjuds gratis kaffe för dig som missat det, och där berättade i år deckarförfattaren  Åsa Larsson om sin senaste bok Till offer åt Molok. Jag har inte läst den. Ännu. När andra
Läs Mer…

Vecka 39 – Hästar med bollsinne

Septembernumret av Hästmagazinet har kommit, och jag är stolt. Ett reportage över fyra sidor om Maria och Dick, ridande poliser i Göteborg. Ett långt reportage och flera bilder från polisrytteriets vardag. Den stora bollen tränas polishästarna att mota undan. Sedan kan de också mota undan folk som samlas.         Den här veckan blir det ett viktigt seminarium om hästens roll i samhället, och på torsdag tänker jag åka till Göteborg på bokmässan. Kanske ses vi där?
Läs Mer…

Vecka 38 – Kadrilj är som yoga

Att träna yoga är som att rida kadrilj, kom jag och yogainstruktören Maria Strömberg i Skara överens om. En gång har jag provat yoga. Det räcker så länge. Men så mycket förstår jag, som att det handlar om att uppnå balans och symmetri, precis som när jag sitter till häst. Där ska inte bara min kropp, utan även hästens kropp, komma i harmoni. Rider man dessutom kadrilj, så lägger vi till samspelet med andra hästar och ryttare. En kadrilj är alltså en dressyruppvisning där flera ekipage visar samordnade rörelser i
Läs Mer…

Vecka 37 – Varför betala för ridsport?

Ridsporten platsar inte på sportsidorna I helgen som gick avgjordes DM i såväl dressyr som fälttävlan i Västergötland. Det har du säkert läst om, du som läser lokaltidningar i området. Eller hade du missat det? Sanningen är att det har skrivits minimalt om det. Visst, jag talar i egen sak eftersom jag bevakade mästerskapen i dressyr hos duktiga arrangörsklubben Vartofta Rid- och Körsällskap, och skickade referat till två lokaltidningar som hade fått varsin distriktsmästare. De har inte tagit in något, och jag vet vad svaret är utan att ha fått
Läs Mer…