11 mars – Från Flyinge till Karlsborg

Det såg ut som ett omöjligt projekt. Att på en dag resa kollektivt från Falköping till Lund och Flyinge, och vara hemma senast klockan åtta. Det gick alldeles utmärkt, och jag hade flera timmar på mig att ta in Flyinge, detta hem för den svenska halvblodshästen, denna tummelplats för Immer, Drabant, Jovial, Jarramas och alla andra hingstar som varenda hästunge kunde rabbla för några generationer sedan. I dag är det ett annat Flyinge som möter oss, en kungsgård som stretar för att bevara traditioner och samtidigt hitta vägen in i
Läs Mer…

1 feb 2013 – Lagar är bra men människor är viktigare

Ni vet det gamla skämtet om att när kartan inte stämmer överens med verkligheten är det kartan som gäller? Det är tyvärr inget skämt, och så skoj är det inte heller. Följderna kan bli mycket märkliga. På ridsporttävlingar ska det finnas en sjukvårdare, med åtminstone HLR-kompetens, och ju mer sjukvårdaren kan om sitt uppdrag desto bättre borde det naturligtvis vara. Tycker vi. Men inte Socialstyrelsen. Därför kan en legitimerad läkare eller sjuksköterska inte använda sin medicinska kompetens och vara sjukvårdare på en idrottstävling. Om personen i fråga kan begränsa sig
Läs Mer…

Vecka 2 – Med rätt att fråga. Med rätt att tiga

Ibland tänker jag att det kan vara påfrestande för omgivningen att ha en journalist i närheten. Jag har väldigt svårt att stänga av frågefunktionen, och det kan utvecklas till rena  korsförhör av människor jag känner, men inte träffar så ofta. Men den som frågar är – förhoppningsvis – intresserad av svaren, som leder till nya frågor, som leder till nya svar. Den som frågar får veta. Den som svarar får berätta. Jag har dock lärt mig att inte hala upp en anteckningsbok i vänskapliga sammanhang, oavsett hur intressanta saker jag
Läs Mer…

Vecka 51 – Strålande jul och grått nytt år

I dagarna har det gått ett år sedan jag blev min egen, och själv fick bestämma om jag skulle gå upp på morgnarna och om jag skulle jobba något just den här dagen. Givetvis har det sällan blivit om, utan oftast när. Som en god lutheran ligger plikten mig varmt om hjärtat, och den plikten innefattar att se till att ungdomarna kommer upp och iväg till skolan (så att jag får jobba i lugn och ro). Det var en lycklig men lite darrig Anna som började forma sitt nya liv
Läs Mer…

Vecka 49 – Varför vinterbad?

Det lilla ordet “varför” är inte så oskyldigt som det kan se ut. När jag sitter på tåget som stannat i Vårgårda på obestämd tid tänker jag “Varför skulle jag ta tåget just i dag när det är både snöigt och kallt?” När jag har bråttom ut med bilen och inte bryr mig om att skotta,  kommer förstås frågan varför jag inte skottade, fast jag vet hur jobbigt det är att få bort packad snö. Det lilla varför är en anklagelse som kräver inte bara ett svar, utan ett försvar.
Läs Mer…

Vecka 47 – Att väga ord och fånga lycka

“Det syns att de tycker om varandra”, sa dottern när jag visade bilderna på Niclas och Sofia, till ett kommande reportage. Vi ägnade timmar åt att fånga deras lycka, och var nog rätt utmattade alla tre efteråt.           I övrigt har veckan handlat en del om att väga orden och formuleringarna i slutrapporten för Skara Hästland. Hur mycket kan vi redogöra för allt som hänt under året? Var går gränsen mellan kortfattat och obegripligt? Och i vilket läge tröttar vi ut läsaren fullständigt? Ord som tillgängliggöra, kontaktyta
Läs Mer…

Vecka 45 – Det är lättare att gå åt rätt håll om du vet var du är

Projektet Skara Hästland går in i sitt slutskede. Onsdag 31 oktober hade vi ett offentligt möte där vi berättade vad vi har kommit fram till så här långt, och det är lyckligtvis en hel del. Vi föreslår att en paraplyorganisation bildas så att samarbetet mellan de olika hästvärldarna kan börja utan att vi behöver vänta på att något blir byggt, och varje gång jag skriver det ordet, paraplyorganisation, ser jag ett färgglatt paraply med gröna, röda, svarta, gula och blå fält, precis som i Alices fina logga. Allt som händer
Läs Mer…

Vecka 43 – Visst är han lik Michael Nyqvist?

    En resa till Halmstad och ett möte med mannen, myten, legenden Peter Untersteiner. Ska jag verkligen tro på att ingen tidigare sagt till honom att han är lik Michael Nyqvist? -Du menar han skådespelaren? svarade Peter. Nej, det har ingen sagt. Jag var förstås tvungen att tillägga att han inte hade samma skelande blick, och hoppas att denne travtränare med 2 000 segrar bakom sig förstod att det var menat som en komplimang. Sen att jag nästan har spelat mot Michael Nyqvist, som statist i Arnfilmerna, är en annan
Läs Mer…

Vecka 42 – Var välkommen, kära gäst

Efter ett upplyftande Ridsportkonvent på Billingehus – tack Västergötlands Ridsportförbund! – gav jag mig på att göra en dramatisk inledning till helgens tävlingar. Temat på konventet var värdskap. Jan Gunnarsson var en inspiratör av Guds nåde, och ägnade sig åt det enkla budskapet “Se människan” under några hejdlösa timmar. Busschauffören som sa “Jag kör inte buss, jag kör människor” och ibland tog lite egna vägar för att låta folk komma dit de skulle. Civil olydnad i folkets tjänst, me like. Och på det Anna Wemlerth från tävlingsarrangören AW Sporthorses&Country Club
Läs Mer…

Vecka 41 – När socker blir salt tar Martin medalj

I skolköket på Kavelbrogymnasiet i Skövde jobbar Martin Karlsson de dagar han inte åker och tävlar någonstans i Sverige eller världen. Nu hade han just varit i Erfurt i Tyskland och tävlat i stora, fina matlagnings-OS. För första gången var ett lag med enbart skolkockar med i klassen för offentlig mat. De betraktades som en katt bland hermelinerna. “Underdogs var bara förnamnet”, skrattar Martin när han berättar. Men det tyska laget slutade skratta när de i tävlingshetsen lyckades ta salt i stället för socker i brylépuddingen. Därmed var de ute
Läs Mer…