Torsdag 5 maj – Försvarshemligheter

Den här våren har jag gjort en resa. Fysiskt har jag förstås gjort ett antal resor, bland annat till möten med Försvarsmaktsråd Skaraborg i Lidköping och Skövde. För att samarbeta med försvarsmakten är gediget, eller robust, som företrädarna för försvarsmakten själva skulle kalla det. Jag var moderator för en försvarskonferens i april, och första förberedande mötet var i januari.
Uppdraget var spännande, roligt och givande – och inte vad den 20-åriga Anna hade väntat sig att hennes framtida jag skulle ägna sig åt.

Här kommer den andra resan in. Den 20-åriga Anna var i Skövde första gången i samband med Kyrkans Ungdoms stora riksmöte med temat Fred nu. Jag minns inte om några tog sig in på försvarets område och lade blommor framför stridsvagnarna, eller om det stannade vid en idé, men ni förstår kanske hur det var.
Några år senare flyttade jag till Skövde, och resten är som det brukar heta historia. I själ och hjärta kommer jag alltid att älska fredsrörelsen och allt den står för, men det är inte svart och vitt.

Jag kan mycket väl förstå varför vi behöver ett försvar, nu kanske mer än någonsin. Hur väl vi än vill tänka om våra medmänniskor så måste vi inse att alla inte vill tänka lika väl tillbaka. I vissa lägen är det bara maktmedel som gäller.
Och att umgås med folk ur det svenska försvaret är inte fy skam. Rejäla män och kvinnor, och jag kanske inte är den första som säger det, men det blir något visst med herrarna när de iklär sig en M87.