Häromdagen, när jag var på Moderna museet i Stockholm, hamnade jag mitt i ett samtal. Visst lät det inledningen lagom nonchalant? Sanningen är att jag inte satt min fot på Moderna museet på decennier, och jag hängde inte där särskilt länge eftersom konst har en förmåga att trötta ut mig rätt fort. Hur som helst. När jag beställde kaffe berättade tjejen bakom disken för killen bakom disken om en besökare som varit alldeles rasande över en felstavad skylt i fiket någon dag innan. Det stod ingerfära på skylten, och den
Läs Mer…

17 minuter. Sjutton. Så långt var samtalet till SOS Alarm, och nästan all tid gick åt till att förklara var gården ligger som ambulansen skulle till. Det var inte superakut, men P hade fått ett svårt skov av smärta och behövde professionell vård. Hon hade andningssvårigheter, och det lilla nyckelordet var tillräckligt. Operatören krävde ingen mer information om tillståndet för henne. Tur var väl det, eftersom adressen blev det riktigt stora bekymret. Gårdsnamnet fanns bara inte i operatörens dator fast hon sökte och sökte. På gården finns inackorderingsstallet där både
Läs Mer…

Snön har bäddat in oss, täckt över och jämnat till allt som var taggigt och gropigt. Det är något förlåtande över den första snön, så vit och vacker. Glömda och gömda är de där höstlöven som inte blev uppräfsade, liksom de sista äpplena som var räddningslöst förlorade redan i köldknäppen förra helgen. Lägg sedan till en blå himmel och en skata som sitter och gungar på en gren högt upp, och livet blir stillsamt vinterfint. Första advent har nu passerat och därmed ökar pulsen hos alltför många av oss, vi
Läs Mer…

Det är inte varje dag jag åker hemifrån före klockan sju på morgonen och åter öppnar ytterdörren hemma klockan tio på kvällen. Det är heller inte varje dag jag lämnar ett möte både trött och gråtfärdig. Men i onsdags kväll hände det. Det var ett informationsmöte i Lundsbrunn i Götene kommun, ett stillsamt samhälle med 800 invånare. Anledningen till mötet var att ägaren till Lundsbrunns kurort håller på att teckna avtal med Migrationsverket om att ta emot flyktingar, upp till 870 flyktingar. I ett annat läge, med en annan stämning
Läs Mer…

Efter en intensiv tävlingshelg vill jag bara uttrycka min djupa tacksamhet för alla dessa ridsportens grovjobbare, som utför så mycket, med ett leende på läpparna dessutom. I min förening Falbygdens Hästsportförening har vi genomfört två långa tävlingsdagar, och när jag kom i lördags morse strax efter klockan sju fanns Mats och Peter redan på plats som parkeringsvakter, Jessica hade kaffet klart i cafeterian och Gittan fixade det sista som tävlingsledare. På tävlingsbanan har Veronica, Frida, Fanny, Linnea och många fler krattat och lyft bommar i totalt 20 timmar, och parkeringen
Läs Mer…

Att krama Alexander Bard, fråga Carl Bennet om han har tid att hänga lite och få Per Holknekt att bli alldeles darrig efter en introduktion, det är inte den typ av händelser som brukar prägla mitt liv, och särskilt inte under en och samma vecka. Den senaste veckan har varit ett lysande undantag från allt som kan betecknas som vardag. Allt har hänt under rubriken Skövde Business Week som jag hade den stora äran och glädjen att programleda. Namnet, ja. Jag studsade första gången jag hörde det. Var det överhuvudtaget möjligt
Läs Mer…

Bokmässan pågår fortfarande när jag skriver detta. Eller bok- och biblioteksmässan som den egentligen heter, men det är helt klart fler böcker än bibliotek där. Det är även fler teförsäljare, fler hästfotografer och fler matlagningsshower än bibliotek. För några dagar tippar fokus i Sverige över från Stockholm till Göteborg, precis på samma sätt som det är för Visby en intensiv sommarvecka, och visst är det härligt att vara en del av denna myrstack. Att gå mellan montrarna är som att skruva på en radio med hundratals radiokanaler, jag fångar några
Läs Mer…

  bland blir svaret så konstigt. Som i radiostudion i direktsändning i torsdags, när programledare Katarina ställer frågan hur veckan har varit. En bild på en död flyktingpojke har just publicerats, tusentals flyktingar släpps inte vidare från Ungern, frustrationen och engagemanget kokar överallt, och vad svarar jag? ”Det har varit en bra vecka. Min häst blev friskförklarad i tisdags”. Efteråt tog jag mig förstås för pannan och undrade hur liten min värld är. Men just där och just då var det hästen som var min högsta prioritet, tillsammans med en
Läs Mer…

Det började en kort stund efter att jag hade lämnat in texten. ”Var det där så smart skrivet egentligen?” sa en röst i mitt huvud. ”Jajamän, det är klart man ska kunna säga som det är”, svarade en annan. ”Men hur tänkte du när du pekade ut ett visst nummer?” ”Aha, du menar att jag borde ha skrivit vad jag egentligen tyckte, och inte bara att sången inte riktigt höll måttet?” svarade försvarsadvokaten. Det handlade om en text av alla texter, en text om gymnasieelevernas stora vårkonsert, som i många
Läs Mer…

Somliga tar fram chipsskålen eller fixar tacos. Andra lägger all fokus på egentid. Bara du och en häst, och kanske en duktig tränare. Ibland stannar jag upp och försöker se mig själv utifrån. Hur uppfattar andra mig egentligen, när jag bubblande av entusiasm ger mig av till stallet och en riktigt svettig dressyrträning en fredagseftermiddag, och förväntar mig att det blir veckans höjdpunkt? Eller när jag förklarar hemma att jag måste ta bilen till stallet i dag, för jag måste köpa müsli, och ser Mannen lägga pannan i djupa veck
Läs Mer…