Fredag 1 maj – Varar ärlighet längst?

Det började en kort stund efter att jag hade lämnat in texten. “Var det där så smart skrivet egentligen?” sa en röst i mitt huvud. “Jajamän, det är klart man ska kunna säga som det är”, svarade en annan. “Men hur tänkte du när du pekade ut ett visst nummer?” “Aha, du menar att jag borde ha skrivit vad jag egentligen tyckte, och inte bara att sången inte riktigt höll måttet?” svarade försvarsadvokaten. Det handlade om en text av alla texter, en text om gymnasieelevernas stora vårkonsert, som i många
Läs Mer…

16 april – Fredagsmys i hästvärlden

Somliga tar fram chipsskålen eller fixar tacos. Andra lägger all fokus på egentid. Bara du och en häst, och kanske en duktig tränare. Ibland stannar jag upp och försöker se mig själv utifrån. Hur uppfattar andra mig egentligen, när jag bubblande av entusiasm ger mig av till stallet och en riktigt svettig dressyrträning en fredagseftermiddag, och förväntar mig att det blir veckans höjdpunkt? Eller när jag förklarar hemma att jag måste ta bilen till stallet i dag, för jag måste köpa müsli, och ser Mannen lägga pannan i djupa veck
Läs Mer…

2 februari – Konferens om bortglömd sjö

Vänern är en bortglömd del av Sverige. Folk i andra delar av Sverige (i klartext Stockholm) kan knappt placera Vänern på kartan. Så sade filmaren Anette Lycke Lundberg, en av deltagarna på en Vänerkonferens i slutet av januari, och många i publiken nickade instämmande. Det handlade till en del om hemmablindhet, och att inte se det som ligger för nära, när Biosfär Vänerskärgården Kinnekulle ordnade en nationell fiskekonferens, där jag fick förmånen att vara moderator. Vänern är på väg att bli ett fiskeområde, och på konferensen i Lidköping samlades representanter
Läs Mer…

8 januari – Årets smartaste kupp

Alla sätt att synas är bra, även om det är plågsamt, och även om det krävs en tatuering. Två texter om dagen fem dagar i veckan i 48 veckor. 480, kanske 500 artiklar, varav en del varit långa och granskande, andra korta och refererande. Av allt jag har skrivit i olika tidningar under fjolåret, så var det en väldigt liten artikel i Skövde Nyheter som fick mest uppmärksamhet. Den handlade om när jag blev tatuerad i höstas, med en väldigt liten tatuering dessutom. Fotografen Janne Anderssons bilder i studion i
Läs Mer…

21 november – Onödigt spännande

Sedan den nya regeringen tillträdde den 3 oktober har jag försökt få en intervju med landsbygdsministern om hästfrågor. Ett envetet ringande och mejlande gav resultat en dryg månad senare, när en ny pressekreterare hade gjort entré. I går inföll dagen då jag skulle bli uppringd av minister Sven-Erik Bucht. Ty det är så det går till, man blir uppringd. Detta skulle ske klockan 14. Nu fanns bara ett problem att lösa. Jag ville så gärna rida i det lilla dagsljus som bjuds, så klockan tolv gav jag mig ut till
Läs Mer…

24 oktober – Asså, somliga dagar bara…

En del dagar är som en park du långsamt strövar igenom, andra dagar är som ett maratonlopp. Och så finns de där dagarna som faller sönder i mängder av små beståndsdelar, som ändå hänger ihop på något vis. Eller inte. I går var en sådan dag. 06.20 vaknar vi. Maken har ett tåg att passa, jag sätter på datorn, plockar ur diskmaskinen och lägger i en tvätt. 07.00 lägger sista handen vid texter till Ridsport, bland annat från helgens Ridsportforum. Det var en inspirerande helg, men det känns när det
Läs Mer…

10 oktober – “Hej, jag ringer från Ekot”

Ibland är det så frestande, men det är klart att jag inte tänker göra det på riktigt. Det är ju dessutom i strid med båda lagar och yrkesetiska regler, så jag avstår. Så här är det: Att som journalist från landsorten försöka få tag i en minister är inte bara svårt. Det är omöjligt. Under mina över 25 år i yrket har jag aldrig lyckats. Det tar stopp hos pressekreteraren och i bästa fall slutar det med en politisk sekreterare. I våras försökte jag med alla (lagliga) medel få tag
Läs Mer…

27 juli – Glädje och avgaser

Det drog en kall vind genom stan och dropparna började falla. Men så sprack himlen upp igen och den rullade i gång på riktigt. Jag talar om årets största händelse i Falköping alla kategorier, cruisingen, när tusentals entusiastbilar glider fram längs Sveriges längsta strög. På bänkar och stenmurar, på egna stolar eller på restaurangernas uteserveringar, är Falköpingsborna. Varenda en. Och det är glädje, även om det luktar skit om håret och kläderna efteråt. %%wppa%% %%cover=7%%  
Läs Mer…

23 juni – Vi som inte fick se havet

Så. Det går bra att pusta ut nu, för det är över. Än en gång har vi bundit kransar med fingrar som stelnat i kylan och hoppat som grodor och skurit vår havre. Fast det har vi ju inte egentligen, i alla fall inte jag. Förvisso trängdes vi med alla andra vid silldisken torsdagen före midsommar, men där tog det medelSvenssonska midsommaräventyret slut. Vi åkte inte till kusten, eller till Dalarna, eller ens till en sjö med badbrygga. Vi stannade i Falköping, och när jag åkte genom stan på midsommaraftonens
Läs Mer…

5 maj -Poesi och dans i ridhuset

En ökad trav där hästen bara flyter fram längs diagonalen, eller en passage där rytmen och balansen är perfekt avvägd, det är som att få en försmak av himlen. Dressyr är konst, dans och poesi. Vid tävlingarna i Lidköping 26-27 april kunde vi som var där se många fantastiska ekipage, däribland Tinne Vilhelmson Silfvén och Lövstas nya drömhäst Benetton Dream, skönhet, energi och elegans förenade i en och samma häst. Men vi som har mera hoppblod i ådrorna kan också bli lite uttråkade av en dressyrtävling. Kanske var det en
Läs Mer…