Tävlingar där hästar och ponnyer
tävlar mot varandra på samma banor. Lagtävlingar där lagryttarna får hålla ihop
och starta efter varandra. Att koma till The Pony Club i England känns både
bekant och helt annorlunda.
För ett par år sedan besökte jag en tävling arrangerad av The Pony Club, som är
grunden bakom det engelska ponnyundret, och som i år firar 100 år.
Välkommen med till tävlingsplatsen!
För oss som vuxit upp med Jillböckerna är det som att komma hem. På tävlingsplatsen är det gott om ridkavajer i tweed och väderbitna människor som ser ut att vara födda på hästryggen.
Det är en het dag i juli 2017, och omkring 200 ekipage har kommit till en stor arena strax utanför Ipswich i östra England för att tävla i hoppning, i regi av Area 8 i The Pony Club, en landsomfattande organisation uppdelad på 33 olika distrikt.
Tävlingen sker i tre olika nivåer, för seniorer som hoppar 110-hinder i första rundan, intermediate som startar på 100-hinder, och novice, alltså de minst rutinerade, som börjar på 90 centimeter.
Tävlingen pågår på tre olika banor samtidigt, och det är laghoppningen som står i fokus, även om det även finns utrymme för individuella starter. Hoppningen sker på gräs, på den vidsträckta Suffolk Show Ground, som används för olika typer av idrott och event.
Det är både likt och olikt en svensk hopptävling. Det första jag noterar är att skyddsvästar är sällsynta, trots att merparten av deltagarna är 18 år eller yngre. Nästa olikhet är det stora intresset för att tävla i lag. Ett 40-tal ponnyklubbar är representerade med lag.
−De unga vill tävla i lag, och det är bra att skapa teamkänsla tidigt, säger Clare Valori, distriktsledare för Area 8, som omfattar sex grevskap i östra England, från Cambridge till Ipswich.
I Sverige går lagtävlingar till så att lagryttarna sprids ut i startlistan, så att alla förstaryttare gör sina rundor innan det är andraryttarnas tur. Det kan därmed bli långt mellan lagdeltagarnas starter.
Här i Ipswich startar lagdeltagarna direkt efter varandra. Därmed kan de komma till tävlingen samtidigt, rida fram tillsammans och sedan stå utanför och följa lagkamraternas ritter.
Lagandan är påtaglig, och de uppmuntrande orden från lagkamraterna är många, oavsett hur det gick på banan. Det märks också att tävlingsrutinen skiftar hos deltagarna.
−Många här har egen häst eller ponny, men det finns även ridskolor som lånar ut hästar. Det är också vanligt att rida på häst som du har lånat av en annan ryttare, berättar Clare Valori.
−Nytt för i år är att vi också har börjat med en nivå på 80 centimeter, säger Clare, som samtidigt har blandade känslor inför alltför låga höjder på tävling.
−Vårt problem är inte att ryttarna vill klättra uppåt alltför snabbt, utan snarare att de inte fortsätter uppåt tillräckligt fort.
På en tävling hos en engelsk Pony Club startar ponnyer och hästar i samma klasser. De flesta ponnyer är ganska stora, och många hästar är relativt små, mellan 150 och 160 centimeter.
−När jag bygger banorna utgår jag från hästarnas mått, berättar Stephen Dye från Norfolk, banbyggare på nivå 4 i det brittiska hoppsystemet.
−Ponnyerna är för det mesta vana vid att träna tillsammans med hästar, så det brukar inte vara några problem, fortsätter Stephen Dye, som är den enda arvoderade funktionären under tävlingarna. Därutöver finns omkring 25 oavlönade funktionärer, en del mycket unga, men majoriteten i övre medelåldern.
−Människor är riktigt bra på att ställa upp ideellt. De vet att det inte skulle bli något om de inte hjälpte till, säger Clare Valori.
Tävlingar är bara en del av verksamheten i de engelska ponnyklubbarna. Minst lika viktigt är skolningen av unga ryttare. Där ingår både ridning och hästkunskap, och det finns möjlighet att avlägga ett prov så att ryttarna själva kan träna andra unga ryttare.
Alice Hallows har just hoppat felfritt i Ipswich med sitt sto Misty. Numera tävlar hon bara på häst, eftersom ponnytiden tar slut vid 16 år i England, och ponnyklubbens verksamhet är trots namnet öppen både för hästar och ponnyer.
Hennes föräldrar Mike och Sarah Hallows driver ett utbildnings- och försäljningsstall, och även de var med i the Pony Club som unga.
−Genom ponnyklubben får du möjlighet att möta människor med samma intresse, eller snarare samma passion. Du får möjlighet att tävla, och du får lära dig mer om din häst, säger Alice, som också dragit nytta av ponnyklubbens utbildningsstege.
Det första provet gör ryttarna när de är åtta år gamla, och sedan fortsätter en rad prov med olika svårighetsgrad tills ryttarna är 18 år.
Alice har gjort proven på näst högsta nivån, B-nivån.
−Ridprovet bestod i att vi fick visa olika dressyrrörelser, hoppa hinder på en meter, göra ett terrängprov och dessutom svara på frågor. Vi fick också rida en annan häst och ge ett omdöme om den hästen.
Alice Hallows har också gjort det prov som ger henne rätt att undervisa och träna andra, yngre ryttare.
−Jag vill arbeta hästar med hästar när jag är färdig med skolan. Utan ponnyklubben hade jag inte alls haft samma kunskap om hästar och ridning som jag har nu, och hade fått klara mig mycket mer på egen hand. Nu har jag fått rutin både på att tävla i lag och på att åka till större tävlingar.
Stella
Stearn är 18 år och ger mig ännu en bild av den engelska ponnyklubben. För den
som inte vill tävla i de klassiska grenarna finns det en mängd andra
möjligheter att ha roligt med en häst eller ponny.
−Jag har provat polocross, som är en kombination av hästpolo och lacrosse.
Ryttarna rider med en håv som de ska fånga bollen i, och vi rider i lag med tre
spelare. Även vuxna kan delta, och det blir mer avspänt än en hopptävling, samtidigt
som det är ett sätt att träna sina färdigheter.
Stella berättar också om en annan populär tävlingsform, tethratlon, en fyrkamp där deltagarna tävlar i löpning, simning, skytte – och ridning i form av en terränghoppning.
−Tethratlon var till en början en gren för pojkar, men numera är tävlingarna öppna för alla, såväl barn och ungdomar som vuxna, säger Stella Stearn.
Tävlingsdagen
i Ipswich går mot sitt slut, och de unga ryttarna kan snart få klä av sig sina
tweedkavajer. Stämningen fortsätter vara lika god som den var i början av
dagen, och de uppmuntrande orden är många. Det finns en familjekänsla på
tävlingsplatsen som man inte så ofta upplever på en svensk tävling.
Om det är generationer av hästkunnighet som ligger bakom, eller om det är
ponnyklubbarnas särskilda recept med att blanda kunskap, laganda och tävling
som är hemligheten bakom det engelska ponny- och juniorundret, det är svårt att
säga.
Oavsett vilket, så är det på platser som denna som det engelska ponnyundret
skapas och får blomstra.
Fotnot: Reportaget gjordes 2017
10 steg av utbildning i The Pony Club
Första
provet
Visa att de kan sitta upp, sitta korrekt i sadeln och rida i skritt och trav.
Kunna några av hästens delar, grundläggande hästkunskap, kunna tränsa och leda
en häst. Får göras när ryttaren har fyllt åtta år.
Kommande
nivåer
Prov av stigande svårighetsgrad i ridning, hästhantering, foderkunskap, förmåga
att se en hälta, lastning av häst, mm
Högsta
nivåerna
Det mest avancerade provet får göras när ryttarna fyllt 18 år. Godkänt prov
innebär att ryttaren har en omfattande kunskap om hästar liksom utbildning av
unga hästar.
Det finns också specialprov som ger behörighet att träna ryttare på lägre
nivåer, samt specialprov i longering.
Nio olika grenar
Hoppning, dressyr och fälttävlan finns
med i utbudet hos de engelska Pony Clubs. Dessutom arrangeras utbildningar och
tävlingar i distansritt och mounted games.
Därutöver finns fyra grenar som inte är så vanliga i svensk ridsport:
Hästpolo – som ishockey på hästryggen, där två lag med fyra spelare i varje
rider med klubbor och ska få in en boll i motståndarens mål
Polocross – påminner om polo, men deltagarnas har håvar som de ska fånga bollen
med och sedan kan passa den vidare till andra spelare.
Ponnygalopp – tävlingar på olika nivåer från nybörjare till erfarna
ponnyryttare mellan nio och 15 år på ponnyer som är max 148 cm.
Tethratlon – påminner om modern femkamp men med fyra grenar, löpning från
1 000 meter och uppåt beroende på klass, ridning över fasta hinder,
simning och skytte
Skillnader England-Sverige
Pony Club
En tydlig utbildningsstege med olika prov
Lagtävlingar prioriteras, laget hålls samman under tävlingen
Hästar och ponnyer tävlar mot varandra på samma banor
Ponnytiden tar slut vid 16 år
Ungdomar kan göra ett prov och få träna yngre ryttare
Svensk Ridsport
Grönt kort som enda kontrollstation
Lagtävlingar har undanskymd plats, laget splittras upp under tävlingen
Hästar och ponnyer hålls åtskilda och är oftast hänvisade till olika tävlingar
Ponnytiden kan pågå tills ryttarna är 20 år
Längre utbildning krävs för att få behörighet att träna eller undervisa andra