På ett sätt är det tur att VM går i Tryon. Ja, ursäkta, VM är alltså lika med ridsport-VM. Förstås. Tryon ligger i North Carolina i USA och tidsskillnaden gör att jag hinner jobba större delen av dagen innan VM-dagen drar igång.
I går eftermiddag började hoppningen, och det gick alldeles utmärkt att förbereda en husvägg för målning samtidigt som Lotta Björe och Anna-Maria Jansson höll mig uppdaterade. Ibland studsar jag lite när reporter Anna-Maria råkar säga att ryttarna ”kör” eller att de är på uppridningen när hon menar framridningen, eller troligen framhoppningen, men självklart överväger glädjen över en riklig rapportering.
Jag hoppas att det ska visa sig i tittarsiffrorna att det var ett riktigt beslut av SVT, och med appen i mobilen är det lätt att ta med sig mästerskapet även till stallet.
Annars är väl ”tur” inget ord som kan förknippas med VM i Tryon. Snarare handlar det om otur av monstruösa mått. Eller vad man nu ska kalla det. Vädret och dess följder kan vi väl sätta på oturskontot, men att arenan inte var färdigbyggd, att det inte fanns härbärge för hästskötarna, att distanstävlingen gick på underlag som inte höll måttet?
”Det är konstigt, ju mer jag tränar, desto mer tur har jag”, sade Ingemar Stenmark, och frågan är om inte det omvända också gäller. Den som inte förbereder sig riskerar att drabbas av otur. Eller vad vi nu ska kalla det.
När jag skriver detta har andra dagens hoppning just startat. Vi håller tummarna för våra svenskar, förstås, och det ser hoppfullt ut så här långt.
Jag har inga bra bilder på våra hoppekipage, så jag väljer att illustrera med ett hoppföl efter Casanova Hästak. Ett framtidshopp och ett av alla fina föl som visades på fölselekteringen.