Tysk ridkonst är exakt, disciplinerad och krävande. Trodde jag. Men clinicarna med syskonen Werndl och Ludger Beerbaum på den stora hästmässan Equitana gav en annan bild.
Vartannat år vallfärdar tyska hästmänniskor till Essen, där mässan Equitana arrangeras. I mars 2019 var det dags igen, och sådär 100 000 personer kom till Equitana för att shoppa, se på uppvisningar i de sju olika paddockarna, lyssna på föredrag, och gå på kvällsföreställningar i showarenen.
En och annan icke-tysk letar sig dit, och för oss är det tur att det finns en tolkning till engelska av de olika clinicarna i stora arenan.
Första kvällsclinicen stod syskonen Werndl för, dressyrstjärnan Jessica von Bredow-Werndl och hennes något mindre kända bror, Benjamin Werndl.
De utgjorde en mycket angenäm bekantskap, och berättade hur de arbetar med hästar i olika ådrar.
− Den gyllene tråden är balans. Den stora hemligheten med dressyr är att få hästen att bära sig själv, sade Benjamin Werndl.
Hästar måste tillåtas att göra misstag, sade han också. De måste få tid att hitta sina egna fötter och finna glädjen i olika rörelser.
− När de lär sig något nytt ska de tänka att det var lite underligt, men inte obehagligt. Om hästen gör misstag, straffa inte, utan håll honom på gott humör och gör om tills den förstår. Om vi uppmuntrar hästarna så vill de själva göra rörelserna korrekt.
Benjamin Werndl varnade också för att värma upp för länge.
− Värm upp så kort tid som möjligt men så länge som behövs. Du kan inte värma upp i 30 minuter och sedan tro att hästen ska kunna lära sig något. Det blir för lång tid av koncentration för en ung häst.
− Ge också hästen pauser. Om hästen vet att den inte får några pauser så lär den sig att hushålla med sina krafter. Men om den vet att det kommer pauser så arbetar den hårdare.
− Att vänja hästen vid pauser under arbetet är också bra när du kommer till en tävling och det blir förseningar i tidsprogrammet. Då kan du ge hästen en paus utan att den tror att arbetet är klart.
Benjamin Werndl stod mycket på
marken under clinicen, men satt också till häst, och då noterade jag säg
särskilt att underskänklarna sällan låg emot hästens sidor. I stället red han
för säte och överskänkel, precis som han också lärde.
− Rid med sätet. Händerna ska bli mindre och mindre viktiga, sätet mer och mer
viktigt.
Även hoppryttaren Ludger Beerbaum tog sitt avstamp i dressyren under sin clinic.
− Allt börjar med dressyren. Vi måste arbeta med grunderna, och även vi proffs tar hjälp, sade Ludger Beerbaum och välkomnade Sebastian Heinze, som tränar tyska hoppryttare i dressyr.
− När du värmer upp är grunderna desamma i hoppning och dressyr. Lyssnar hästen på skänkeln? Kommer rörelsen bakifrån? Fortsätt rida framåt även i avbrott från galopp till trav. Jobba gärna med den förvända galoppen, eftersom det tränar hästarnas balans, liksom med ökad trav för att känna att hästen har påskjut i bak, instruerade Sebastian Heinze.
− När de sedan börjar hoppa ska de inte glömma allt de lärt sig i dressyren. De ska fortfarande vara i balans, lyssna och jobba bakifrån. Hästarna ska reagera som att ”Ja just det, det här har vi ju jobbat med förut!”
När Ludger Beerbaum tog över clinicen började arbetet med unga hästar på hinder.
− Gör inte för svåra övningar med unga hästar. Tänk på att de ska bevara sitt självförtroende, sa han.
Clinicen handlade sedan mycket om att rida i rätt tempo och vara mycket noggrann med antal galoppsprång mellan hindren. Ludger Beerbaum lade ut bommar på tre meters avstånd mellan hindren för att få hästen att gå på lagom långa galoppsprång.
Och så handlade det om att uppmuntra, och vara noga med att sluta i en bra känsla för hästen, precis samma inställning som syskonen Werndl förmedlade.