I dagarna har det gått ett år sedan jag blev min egen, och själv fick bestämma om jag skulle gå upp på morgnarna och om jag skulle jobba något just den här dagen. Givetvis har det sällan blivit om, utan oftast när. Som en god lutheran ligger plikten mig varmt om hjärtat, och den plikten innefattar att se till att ungdomarna kommer upp och iväg till skolan (så att jag får jobba i lugn och ro). Det var en lycklig men lite darrig Anna som började forma sitt nya liv
Läs Mer…

Det lilla ordet ”varför” är inte så oskyldigt som det kan se ut. När jag sitter på tåget som stannat i Vårgårda på obestämd tid tänker jag ”Varför skulle jag ta tåget just i dag när det är både snöigt och kallt?” När jag har bråttom ut med bilen och inte bryr mig om att skotta,  kommer förstås frågan varför jag inte skottade, fast jag vet hur jobbigt det är att få bort packad snö. Det lilla varför är en anklagelse som kräver inte bara ett svar, utan ett försvar.
Läs Mer…

”Det syns att de tycker om varandra”, sa dottern när jag visade bilderna på Niclas och Sofia, till ett kommande reportage. Vi ägnade timmar åt att fånga deras lycka, och var nog rätt utmattade alla tre efteråt.           I övrigt har veckan handlat en del om att väga orden och formuleringarna i slutrapporten för Skara Hästland. Hur mycket kan vi redogöra för allt som hänt under året? Var går gränsen mellan kortfattat och obegripligt? Och i vilket läge tröttar vi ut läsaren fullständigt? Ord som tillgängliggöra, kontaktyta
Läs Mer…

Projektet Skara Hästland går in i sitt slutskede. Onsdag 31 oktober hade vi ett offentligt möte där vi berättade vad vi har kommit fram till så här långt, och det är lyckligtvis en hel del. Vi föreslår att en paraplyorganisation bildas så att samarbetet mellan de olika hästvärldarna kan börja utan att vi behöver vänta på att något blir byggt, och varje gång jag skriver det ordet, paraplyorganisation, ser jag ett färgglatt paraply med gröna, röda, svarta, gula och blå fält, precis som i Alices fina logga. Allt som händer
Läs Mer…

    En resa till Halmstad och ett möte med mannen, myten, legenden Peter Untersteiner. Ska jag verkligen tro på att ingen tidigare sagt till honom att han är lik Michael Nyqvist? -Du menar han skådespelaren? svarade Peter. Nej, det har ingen sagt. Jag var förstås tvungen att tillägga att han inte hade samma skelande blick, och hoppas att denne travtränare med 2 000 segrar bakom sig förstod att det var menat som en komplimang. Sen att jag nästan har spelat mot Michael Nyqvist, som statist i Arnfilmerna, är en annan
Läs Mer…

Efter ett upplyftande Ridsportkonvent på Billingehus – tack Västergötlands Ridsportförbund! – gav jag mig på att göra en dramatisk inledning till helgens tävlingar. Temat på konventet var värdskap. Jan Gunnarsson var en inspiratör av Guds nåde, och ägnade sig åt det enkla budskapet ”Se människan” under några hejdlösa timmar. Busschauffören som sa ”Jag kör inte buss, jag kör människor” och ibland tog lite egna vägar för att låta folk komma dit de skulle. Civil olydnad i folkets tjänst, me like. Och på det Anna Wemlerth från tävlingsarrangören AW Sporthorses&Country Club
Läs Mer…

I skolköket på Kavelbrogymnasiet i Skövde jobbar Martin Karlsson de dagar han inte åker och tävlar någonstans i Sverige eller världen. Nu hade han just varit i Erfurt i Tyskland och tävlat i stora, fina matlagnings-OS. För första gången var ett lag med enbart skolkockar med i klassen för offentlig mat. De betraktades som en katt bland hermelinerna. ”Underdogs var bara förnamnet”, skrattar Martin när han berättar. Men det tyska laget slutade skratta när de i tävlingshetsen lyckades ta salt i stället för socker i brylépuddingen. Därmed var de ute
Läs Mer…

  Det vilar en lätt Efter bokmässa-känsla över dagarna. Den där känslan av att ha sett och hört så mycket, och ändå bara naggat lite i kanten. Och den där känslan av att armarna har tänjts ut av bokbärande, men vad köpte jag? Några pocketböcker. Se människan-montern som Svenska kyrkan håller i är mitt favorithäng på bokmässan. Där bjuds gratis kaffe för dig som missat det, och där berättade i år deckarförfattaren  Åsa Larsson om sin senaste bok Till offer åt Molok. Jag har inte läst den. Ännu. När andra
Läs Mer…

Septembernumret av Hästmagazinet har kommit, och jag är stolt. Ett reportage över fyra sidor om Maria och Dick, ridande poliser i Göteborg. Ett långt reportage och flera bilder från polisrytteriets vardag. Den stora bollen tränas polishästarna att mota undan. Sedan kan de också mota undan folk som samlas.         Den här veckan blir det ett viktigt seminarium om hästens roll i samhället, och på torsdag tänker jag åka till Göteborg på bokmässan. Kanske ses vi där?
Läs Mer…

Att träna yoga är som att rida kadrilj, kom jag och yogainstruktören Maria Strömberg i Skara överens om. En gång har jag provat yoga. Det räcker så länge. Men så mycket förstår jag, som att det handlar om att uppnå balans och symmetri, precis som när jag sitter till häst. Där ska inte bara min kropp, utan även hästens kropp, komma i harmoni. Rider man dessutom kadrilj, så lägger vi till samspelet med andra hästar och ryttare. En kadrilj är alltså en dressyruppvisning där flera ekipage visar samordnade rörelser i
Läs Mer…