Aldrig har samtalen med bedrägeriförsök duggat så tätt som under den senaste månaden. Men det finns en märkbar skillnad. Samtalen kommer inte längre från England eller Somalia, utan från svenska telefonnummer – så ser det i alla fall ut på min display.
Många undviker att svara när det är en okänd uppringare, men så tänker inte jag. Som frilans och egenföretagare har jag svårt att låta bli att svara, även på okända nummer, och ganska ofta är det ett samtal jag verkligen vill svara på.
Men ännu oftare är det inte det. Under hela juli har det varit en engelsktalande kvinna i andra änden, som börjat prata om en app eller möjligen något bankkort jag har i mobilen. Jag har ärligt talat inte försökt ta reda på exakt vad hon vill, utan avslutat samtalet så fort som möjligt, och bett henne sluta ringa och försöka lura människor.
En gång blev jag lite provocerad, när hon frågade om jag pratade engelska. Då svarade jag ”Yes, but why should I, since you are calling from a Swedish number?”
Jag har kollat upp ett par av de nummer som visats på displayen och de går till typ Sven Johansson i Sundsvall eller Olof Karlsson i Kalmar. Och det är garanterat inte de som ringer.
Nu har kvinnan slutat ringa, och i stället ringer Telenor och Tele2 och Sonera. Eller kanske heter de Fonera? Beteendet är desamma från dem alla, de hasslar snabbt ur sig varifrån de ringer och vill diskutera mitt Teliaabonnemang, som om de ringer från Telia och inte från ett konkurrerande bolag.
Jag lider med de stackare som tvingas utföra dessa icke önskvärda sysslor och hoppas att de ska finna andra jobb. Hemtjänsten behöver er, bara så ni vet, och jag lovar att ni får ett betydligt bättre mottagande av dem ni möter där.
Själv kommer jag att fortsätta göra processen kort med er.