Hop Top Show är en höjdpunkt med stilfulla uppvisningar.
Lorenzo var på Equitana, förstås, med sina åtta eller tolv eller fjorton hästar.
Andningsmask för häst. Gick att köpa på Equitana.
En stor monter visade hästen inuti. Lärorikt och lite läskigt.
Helen Langehanenberg visade upp hingsten Ben Kingsley mot en ståtlig bakgrund.
Vem blir inte sugen på att köpa foder som presenteras så här?
Godis till ponnybarnen.
Isabell Werth och hingsten Belantis.
Några vallfärdar till Mecka och Medina, andra till Betlehem och Jerusalem. Hästfolket har Equitana. Nu har jag gjort min vallfärd.
Equitana är alla hästmässors moderskepp, som skribentkollegan Kim C Lundin uttryckte det. Och hon har rätt. Det du inte hittar på Equitana, det finns inte i hästvärlden.
Hur var det då? På ett sätt som Euro Horse, mässan i samband med Gothenburg Horse Show, men med Extra Allt. Inte 20 försäljare av ridstövlar utan 200. Inte en paddock med uppvisningar utan åtta, varav en i storformat med 6 000 sittplatser.
Enligt pressmaterialet fanns totalt 750 utställare på plats, och ett antal av dessa hade dessutom flera olika montrar.
Equitana ordnas i mars vartannat år i Essen i västra Tyskland. Mässområdet är enormt och det tog en kvart att gå på utsidan från östra till västra entrén.
I en av de stora hallarna fanns det bara foderförsäljare. Besökarna kunde botanisera bland 1 600 olika sorters foder och fodertillskott. 1 600 alltså. Det var som att stiga in i ett färggrant väldoftande land av hästgodis och müsli.
I en annan hall var det western, med mängder av sadlar, repgrimmor, glittrande skjortor och fräcka hattar. I en tredje hall fanns olika hästraser representerade, liksom även tyska försvarets mulåsnor som används för transporter i Alperna.
Vad gör du när du pimpat din häst till bristningsgränsen? Pimp your ride, förstås. Här kan du gå in på tidningen Ridsports webb och se vad jag hittade på det temat.
För den som inte bara ville använda plånboken utan även få kunskap med sig hem fanns otaliga uppvisningar, men tyvärr med vissa återkommande teman. Det var mycket ”rida med bara ett snöre om halsen”, frihetsdressyr på eller bredvid hästen, liksom uppvisningar av westernhästar och lusitanos.
Dessutom skedde nästan 100 procent av uppvisningarna och föreläsningarna på tyska. Jag hade hoppats att det skulle vara en något större internationell prägel på evenemanget, med andra ord att engelska skulle ha använts lite mera.
I westernhallen gick jag fram till westerntidningen Horsemans monter för att höra lite om westernridningens omfattning i Tyskland. Det gick inte så bra. Mannen i Horsemans monter talade ingen engelska och min tyska är något för begränsad för att föra en längre konversation.
Det blev tydligt att hästhållning i Tyskland har andra förutsättningar än i Sverige. Hästarna hålls mer på stall i Tyskland, och skrittmaskiner av olika kaliber var en stor produkt. Dessutom fanns många, både mer och mindre vetenskapliga sätt, att ge hästen bästa tänkbara välmående.
Här kan du lösa mer på Ridsports webb om mänskliga hästkurer.
Equitana ordnas i Essen i västra Tyskland, liksom även i Australien och från 2018 även i USA, efter ett 16 år långt uppehåll.
Det är absolut värt ett besök, men jag hängde där i fem dagar, och det var i överkant.