Det håller mig vaken om nätterna

Mysan, som vi tvingades ta farväl av för några år sedan.

Ibland blir det bara för mycket. Ibland blir det bara för många misstolkningar och rena elakheter på våra älskade och hatade sociala medier, och framför allt Facebook, där alltför många verkar ha ett uppsåt att skada, att slå ner och göra illa.

Det kan låta hårt men jag upplever det så.
Det finns naturligtvis ett färskt exempel på detta. Nyligen intervjuade jag en klok kvinna inom hästvärlden, som precis sagt farväl åt två trotjänare, för att det var dags, och för att det är ett ansvar som djurägare att inte förlänga hästens liv bara för att människan har svårt att fatta det viktiga beslutet.

Ungefär så gick samtalet.
Artikeln delades på Facebook och jag såg framför mig stöttande kommentarer om hur det är att förlora sin häst, och det kloka i att fatta ett sådant beslut innan hästen blir för sjuk, magrar av för att den inte kan äta och blir utstött ur flocken för att den blir en fara för flocken när den är gammal. Kanske också berättelser från andra i samma situation, eftersom vi är många som vet hur svårt det kan vara att skiljas från sin häst.

Och absolut, de kommenterarna kom, men sedan fanns också de som ifrågasatte hur man kunde avliva hästar som inte var sjuka. Mitt misstag, hästägaren hade inte exakt beskrivit hästarnas hälsotillstånd, men i min värld framgick det med all önskvärd tydlighet ändå att hästarna var i dålig kondition.


Vad är det som får människor att vara så elaka mot andra just på nätet? Att så uppenbart misstolka sina medmänniskor och framställa dem i sämsta tänkbara dager? Att Facebookanvändare kommenterar på kommentarer utan att ha läst originaltexten är en sak, men att uppenbart vantolka det som faktiskt sägs är något helt annat.

Det finns ett par deviser i det här sammanhanget, som inte verkar gälla dem som sitter och ondar på Facebook. Det ena är den journalistiska grundregeln att lyssna på och återge en intervjupersons bästa argument, inte bara citera mindre genomtänkta svar.

Det andra är den allmänna livsregeln att inte prata OM någon annan person, utan MED den. Och den är vi väldigt långt ifrån när drevet går på Facebook

Detta är vad som håller mig vaken på nätterna. Vad håller dig vaken?
I konsekvensens namn hade jag såklart tänkt stänga av kommentarerna på Facebook och be om direktmeddelanden, men det gick inte, så varsågod att kommentera!