Den sista morgonen i januari 2020 vaknade vi upp till ett snötäckt Falköping. Men det vita var en snabbt övergående hägring.
I stället växer mossan i gräsmattan och liftarna i Mössebergs slalombacke står still. Och jag är medskyldig.
Nu tänker du att jag ska erkänna min flygskam och berätta att vi slarvar med sopsorteringen. Och det kan jag förvisso gärna göra, men det finns en annan handling som vi utförde i oktober och som är direkt kopplad till mildvintern.
Du vet hur det är när man kommer ihåg paraplyet på promenaden? Det är bästa sättet att försäkra sig om att det inte blir regn.
I oktober körde vi hem snöslungan från sommarförvaringen i sommarstugan. Behöver jag säga mer?
Andra år har vi kämpat igenom första snöfallet, andra snöfallet och tredje snöfallet med innan det äntligen blivit tillfälle att hämta snöslungan. Den här vintern tänkte vi vara redo.
Nu har den stått i garaget och tagit plats i fyra månader. Till ingen nytta, mer än att den hållit snön borta. Jag har funderat på om vi borde ta vårt ansvar och köra tillbaka den snarast möjligt, för att åtminstone rädda sportlovet, men jag är inte säker på att det är tillräckligt.
En sak kan jag lova: Till nästa vinter får snöslungan stanna längre i sommarförvaringen.