Vi hade just landat i Edinburgh när jag fick ett sms från dottern: ”Du måste besöka caféet där JK Rowling satt när hon skrev Harry Potter.”
Det tog en liten stund innan jag mindes att Rowling hade bott i Edinburgh, och hur hon hade så lite pengar att hon satt på café och skrev för att slippa betala för uppvärmningen av lägenheten.
Egentligen var vi i Skottland för att göra en tre dagar lång whiskyresa i Speyside, men vi hade lite tid även för Edinburgh, som visade sig vara en alldeles förtjusande stad, särskilt den gamla delen. Det medeltida Edinburgh castle blickar ner över gamla byggnader, trånga gränder och smala trappor, inte helt olikt Diagongränden i trollkarlsvärlden.
Tidigt på morgonen sökte jag upp Elephant House, det café där hon alltså satt. På nätet hade jag läst om trängseln som kunde råda där, men den här morgonen i början av maj var det bara ett fåtal gäster där och jag tog mitt kaffe till ett bord i det bakre rummet.
På en vägg satt några urklipp om Rowling och Harry Potter, men det var långt ifrån den hype jag hade väntat mig, och när jag frågade servitrisen exakt var Rowling satt när hon skrev var hon inte helt säker.
”Men på en bild där sitter hon vid just det här bordet”, sade hon och pekade mot väggen med tidningsurklippen.
Jag tittade ut genom fönstret och försökte ta in att jag såg exakt detsamma som JK Rowling vilade blicken på när historien växte fram. Det var ett magiskt ögonblick.
Att jag inte var den första Harry Potter-följaren på Elephant House blev tydligt när jag gick in på toaletten. Där var varenda kvadratcentimeter på väggarna täckta av autografer, citat och hälsningar.
Det bakre rummet på Elephant House har utsikt över Greyfriars kyrka och kyrkogård, nästa anhalt på Pottervandrarens tur i Edinburgh. Stora och grånade gravmonument för direkt tankarna till slutscenerna i Harry Potter och den flammande bägaren, när Voldemort återfår en människoliknande gestalt.
Enligt mytbildningen skulle Voldemorts grav finnas här, eller i alla fall den gravsten som inspirerade Rowling till namnet Tom Riddle. Efter att ha synat alla gravar och monument fick jag till slut fråga en kyrkvaktmästare, som något trött pekade ut genom en öppning i muren, till en annan del av kyrkogården. Och där, på muren, satt en platta som var helgad åt minnet av Thomas Riddell, som dog i Edinburgh 1806.
En kort promenad från Elephant House och Greyfriars kyrkogård ligger nästa måste, George Heriots skola med sina fyra elevhem, som sägs vara inspirationskälla till Hogwarts. Skokan är inte öppen för allmänheten, så jag fick nöja mig med att kika genom gallren. Skolan var pampig, men frågan är om inte själva slottet i Edinburgh är en tydligare inspirationskälla.
Det finns flera andra kopplingar till Harry Potters värld i Edinburgh och Skottland. I den gamla delen av staden finns gatan Potterrow, som Rowling ska ha gått dagligen när hon läste på universitetet, och en skotsk poet, berömd för sin genuina uselhet, hette William Topaz McGonagall.
I den västra delen av Skottland kan du också åka med den äkta Hogwartsexpressen, som heter the Jacobite Steam Train och går mellan Fort William och Mallaig. På vägen passerar tåget den vackra Glenfinnan-viadukten med sina 21 stenbågar, berömd från flera av filmerna.
Den har jag kvar till nästa Skottlandsresa, liksom ett besök på Alnwick Castle på Englands östkust, en bit söder om Edinburgh. Slottet har varit skådeplats för ett antal filminspelningar, och fick bland annat spela Hogwarts i de två första filmerna.
Sedan finns ju givetvis Harry Potter studios i Watford nordväst om London och dit kan jag gärna tänka mig att åka. Igen.