Snön har bäddat in oss, täckt över och jämnat till allt som var taggigt och gropigt. Det är något förlåtande över den första snön, så vit och vacker. Glömda och gömda är de där höstlöven som inte blev uppräfsade, liksom de sista äpplena som var räddningslöst förlorade redan i köldknäppen förra helgen. Lägg sedan till en blå himmel och en skata som sitter och gungar på en gren högt upp, och livet blir stillsamt vinterfint. Första advent har nu passerat och därmed ökar pulsen hos alltför många av oss, vi
Läs Mer…
