Vänern är en bortglömd del av Sverige. Folk i andra delar av Sverige (i klartext Stockholm) kan knappt placera Vänern på kartan.
Så sade filmaren Anette Lycke Lundberg, en av deltagarna på en Vänerkonferens i slutet av januari, och många i publiken nickade instämmande.
Det handlade till en del om hemmablindhet, och att inte se det som ligger för nära, när Biosfär Vänerskärgården Kinnekulle ordnade en nationell fiskekonferens, där jag fick förmånen att vara moderator.
Vänern är på väg att bli ett fiskeområde, och på konferensen i Lidköping samlades representanter från andra fiskeområden i Sverige, liksom yrkesfiskare och sportfiskare samt fiskekunniga från länsstyrelser och Jordbruksverket. Sveriges fiskeelit helt enkelt.
Martin Falklind inledde med besked. Chefredaktören på Fiskejournalen drog flera exempel på konfliktfyllda fiskehistorier med lyckligt slut ur ett hållbarhetsperspektiv. Christina Frieberg från Fiskeområde Kustlinjen gav olika glimtar från lyckade samarbeten. Jag minns speciellt nätfisket, eller Fisk on line i Blekinge, där man kan beställa fisk via en hemsida (på nätet, ja, du fattar) och sedan hämta den från förvald fiskebåt.
”Så här stor var fisken som jag drog upp..”, nej det var inte den sortens fiskehistorier Martin Falklind berättade.
Götenebarnen har lärt sig äta vänerfisk. Åtminstone fick barnen på Källby gård fisk på menyn under ett projekt, och allra viktigast var kanske att de fick sätta in fisken i sitt sammanhang genom ett besök i Spikens fiskeläge på Kållandsö.
Kållandsö är också känt för Läckö slott. Jaså, det kände du till ja? Ligger alltså invid Vänern, Sveriges största sjö. Det lärde du dig faktiskt i skolan, och det var prov på det också, där du fick sjöarna markerade på en karta och skulle skriva rätt namn på rätt sjö.
Storytelling var ett fenomen som for genom salen på Röda Kvarn i Lidköping några gånger, alltså konsten att sätta in en vara eller en tjänst i ett sammanhang, som när skolbarnen fick komma till Spiken, eller som när Anette Lycke Lindberg gör en stämningsfull film om vänerfiskarna Georg, Boris och Bo-Gunnar. Därmed har hon gjort vad hon kunnat för att Vänern ska bli synlig, och därmed bli angelägen. För som hon sa: ”Vem bryr sig om vad som händer med en sjö man inte ens vet att den finns?”
Miljögifterna, frågan om fiskevårdsavgift, vikten av samarbete och samförstånd mellan yrkesfiskare och fritidsfiskare, liksom problemen med att knyta ihop hela kedjan från det att fisken dras upp tills att den hamnade på matbordet, var frågor som studsades i en avslutande diskussion.
Och vad etsade sig fast i mitt minne då? Jo, fiskaren Bo-Gunnar Bloms påstående om att vänerlöjrommen gör sig mycket bra tillsammans med whiskey, med tillägget: ”Fast inte för mycket, förstås”, varpå jag snabbt kontrade: ”Nej, för mycket löjrom får det inte bli.”
Vad vore en fiskekonferens utan en fiskdamm?
Fångsten i fiskdammen. Godisfiskar.