Ibland är det så frestande, men det är klart att jag inte tänker göra det på riktigt. Det är ju dessutom i strid med båda lagar och yrkesetiska regler, så jag avstår.
Så här är det: Att som journalist från landsorten försöka få tag i en minister är inte bara svårt. Det är omöjligt. Under mina över 25 år i yrket har jag aldrig lyckats. Det tar stopp hos pressekreteraren och i bästa fall slutar det med en politisk sekreterare. I våras försökte jag med alla (lagliga) medel få tag i Anders Borg, och det var som förgjort.
Nu har vi en ny regering och jag vill ställa några väldigt elementära frågor om hästar till nya landsbygdsministern, Sven-Erik Bucht. En vecka har jakten pågått, och jag vet ju hur det är. Att ringa från tidningen Ridsport och Allt om Travsport väger inte tillräckligt tungt, inte heller att ringa från en lokal P4-kanal inom Sveriges Radio eller från en liten tidning någonstans i Västergötland.
Annat vore det om jag ringde från Ekot på Sveriges Radio eller SVT. Jag vet att det fungerar så, och ibland är det frestande att glida lite på sanningen, att vara lite otydlig i sin presentation.
Och det gör mig så arg. Vi viktas, och journalister från landsbygden faller bort, även när det gäller landsbygdsministern.