Det finns mycket att oroa sig för, och väldigt mycket oroar vi oss för till ingen nytta alls. Som det här med våren. När ska den komma? Hur ska den komma? Ska den komma alls?
Nu är den här, och det med besked. Den kommer att bli kortare än vi hade önskat, mer intensiv, så jag får stanna till i steget, vädra i luften och ta in den i kroppen. Våren är en kär vän som inte stannar så länge och vi får passa på att vårda vänskapen när vi kan.
Just den här dagen vaknar många hästpappor och ponnymammor tidigt. En del av dem ska till oss i Falköping och tävla. Banan är byggd, listorna är klara, rosetterna är framplockade. Det är också ett sätt att hälsa våren, att vara ute i den och samtidigt ägna sig åt det absolut bästa som finns: Hästar och ridsport.