Ibland tänker jag att det kan vara påfrestande för omgivningen att ha en journalist i närheten. Jag har väldigt svårt att stänga av frågefunktionen, och det kan utvecklas till rena korsförhör av människor jag känner, men inte träffar så ofta.
Men den som frågar är – förhoppningsvis – intresserad av svaren, som leder till nya frågor, som leder till nya svar. Den som frågar får veta. Den som svarar får berätta.
Jag har dock lärt mig att inte hala upp en anteckningsbok i vänskapliga sammanhang, oavsett hur intressanta saker jag än får veta. Det blev inte bra den gången jag gjorde det.
Det är inte heller så att allt jag får veta leder till journalistiska resultat. Även journalister har rätt att tiga om sådant de får veta i förtroende, och dessutom är uppgiftslämnare skyddade av grundlagen.
Sett på det viset finns det ingen mer pålitlig vän att ha än en journalist, om du bara står ut med alla de där frågorna hela tiden.