Att komma till torget i Falköping är kanske inte exakt som när Belle sjunger om sin lilla stad i Skönheten och odjuret. Det hörs framför allt inte lika många Bon jour. En februaridag hörs det noga räknat inga alls.
Men som jag älskar att bo i en liten stad med nära till allt.
Vid tjugo i elva nu en onsdagsförmiddag kommer jag på att det är dags att göra rent kamerorna. Fast jag behöver dem i början av nästa vecka, så hur ska det gå att få ihop?
Jag ringer Lars i fotoaffären, och visst, han ska nog hinna med dem tills på lördag.
Cyklar ner på stan, det tar fem minuter eller möjligen sex och en halv, lämnar in kamerorna, tar en sväng in på Systembolaget för några Ipa och en flaska bubbel, cyklar hem, och det har gått 30 minuter allt som allt.
Som egenföretagare har jag heller ingen chef att be om lov för att göra ärenden bara sådär när jag får lust.
När vi ändå är inne på kameror och fotografering måste jag passa på att gratulera kollegan Roland Thunholm, som fotograferat ridsport längre än de flesta kan minnas. Häromdagen belönades han med ATG:s hederpris.
Motiveringen löd:
”Med sin blick för bildkomposition, sin känsla för att förmedla ett budskap och förmågan att se text och bild som en helhet, har Roland Thunholm fångat själen i ridsporten i över ett halvt sekel. Det gör honom till en del av svensk ridsport och en självklar mottagare av ATG:s hederspris 2021. Så TACK Roland för allt du har gjort och gör, med och för hästarna. 52 veckor om året”.
För några år sedan satt jag och Roland och pratade om hur vanligt det är att folk ber att få en bild av fotografer, och inte alltid vill betala för den, och hur han brukade kontra med att fråga om de försöker få mjölken gratis i affären också.
Visst, vi fotograferar för att det är roligt, och nog händer det att jag ger bort bilder eller byter dem mot praliner, en affär som jag kan ha vunnit på, men det är också ett levebröd för många.
Och att stjäla bilder och lägga upp dem, det är som vilken stöld som helst i mina ögon. Även om det är mera lättstulet än att få med sig ett paket mjölk från affären. Vilket vi så klart inte gör i Falköping, vår lilla stad, som är lugn och vilsam.