Timo Nurmos och Readly Express
Timo Nurmos har gjort det, liksom personal på Flyinge och självaste Lutfi Kolgjini. En präst i Sörmland har gjort det, och nu senast Cathrin Hultberg, travuppfödare i Hallsberg.
Alla dessa och säkert några till som jag har glömt har gett mig skjuts.
Att göra reportage i hästvärlden innebär ibland långa resor till gårdar långt ute på landsbygden, fjärran från allmänna kommunikationer. Eftersom jag vill undvika att lägga dyrbar arbetstid på att köra bil så försöker jag ändå bruka tåg och buss så långt det går. Men det går sällan hela vägen, och då har jag helt enkelt frågat dem jag ska intervjua om någon kan hämta mig där bussen stannar.
Ludde Kolgjini kom i egen hög person, liksom Timo Nurmos, som dessutom visade upp hela sin stora anläggning när vi ändå satt i bilen.
Lutfi Kolgjini
Bara vid ett tillfälle klickade min plan. Jag ställde väl inte frågan tillräckligt tydligt, så det slutade med att jag hade en sex kilometer lång promenad från närmaste busshållplats, med dator, kamera och två objektiv i packningen. Ungefär halvvägs uppmärksammade en präst mina försök att få lift, och förbarmade sig. God bless!
Att åka tåg och buss genom Sverige är spännande, och jag har lärt mig en del om lokaltrafiken i Sörmland, Småland, Uppland och Skåne. Det är betydligt billigare att åka buss i Sörmland än i de andra länen, kan jag meddela.
Så, vad vill jag nu ha sagt? Helt enkelt detta: Om jag vill komma och intervjua dig som är hästmänniska i obygden och börjar prata om bussar och tåg, så frågar jag egentligen: ”Kan du komma och hämta mig?”