Det lilla ordet ”varför” är inte så oskyldigt som det kan se ut. När jag sitter på tåget som stannat i Vårgårda på obestämd tid tänker jag ”Varför skulle jag ta tåget just i dag när det är både snöigt och kallt?” När jag har bråttom ut med bilen och inte bryr mig om att skotta, kommer förstås frågan varför jag inte skottade, fast jag vet hur jobbigt det är att få bort packad snö.
Det lilla varför är en anklagelse som kräver inte bara ett svar, utan ett försvar. Ett därför.
Så, varför vinterbada? Ja, säg det, lyder mitt försvarstal. Möjligheten fanns när frilansjournalister från Västsverige samlades på Styrsö, och efter att Malin Avenius berättat om Arktis kändes några få minusgrader helt uthärdligt.
Mäktigt var det att se bastubadarnas ångande kroppar när de få stegen togs till stegen vid bryggan. Och visst var det rasande kallt i vattnet, men av någon märklig anledning var det inget problem.
Ibland går det alltså att få ett vettigt svar på en varför-fråga. Men får jag komma med ett tips? Formulera om frågan nästa gång.
Varför tog jag tåget? För att jag är en idiot.
Hur kom det sig att jag tog tåget? För att jag ville arbeta under resan och för att jag i grunden tror på kollektivtrafiken.
Då var det kanske trots allt ett klokt beslut.
Fast slarvet med skottningen kan jag nog inte snacka mig ur lika lätt.