Det är inte så att jag kan alla moment i ridsportens tävlingsreglemente utantill, eller alla paragrafer i stadgar. Det är inte heller så att jag läser det finstilta i alla villkor för Spotify eller det nya abonnemanget till mobilen.
Men jag har ändå ganska bra koll, och jag förstår meningen med de flesta regler. Jag kan också förstå och acceptera att det finns regler som är mer viktiga, och regler som är mindre viktiga.
Ta det här med loggor på tävlingskläder inom ridsporten, regeln som ”upptäcktes” under de numera historiska mellandagarna efter jul 2011, fast den ingalunda var ny, bara omskriven och med några mindre smarta översättningar som gjorde alltihop ganska dråpligt.
Ett litet misstag var att i ivern att anpassa till FEI:s regelverk hade vagnar som används till körning översatts till hästtransporter. Ingen reklam för förekomma på hästtransporter som ens rullar in på en parkering, stod det.
Inte bra, förstås.
Inte heller var det särskilt smart att vänta med besked in i det sista under förra året om hur det skulle bli med regelverket. Sena besked ställer till det i Ridsportförbundet, kan jag berätta om det nu finns någon som har missat det.
Men regelverket som sådant då? Så farligt är det faktiskt inte. Jag tycker tvärtom att det är bra att sponsorer som faktiskt betalar för att synas ska lyftas fram, före tillverkare som sätter sina loggor på möjliga och omöjliga ställen, i tillåtna och icke tillåtna storlekar om vartannat.
Hur svårt kan det vara för tillverkarna att göra om och göra rätt, så slipper vi gråtande tävlingsryttare med saxen riktad mot jättedyra märkeskavajen?
Nu ska inte saxen användas om det handlar om några millimeter hit eller dit, det har vi förbundets sportchefs ord på, och kanske vi kan slå fast det en gång för alla? Tack.
Ridsportförbundet har nu alltså kommit med klargöranden, som i alla fall räcker för mig, samtidigt som jag inte tror för ett ögonblick att den här frågan är utagerad.
Moment 151 står där det står, och det kommer säkert att finnas de som anser att människor är till för reglernas skull och inte tvärtom.
Jag kan bara hoppas att det nitiska regelläsandet i så fall gäller även andra moment i TR. Exempelvis om att spöet aldrig får användas som bestraffning, utan endast som anvisning, och heller aldrig får användas för att ventilera en ryttares humör. Svårbedömt i vissa lägen, ja visst, och jag ser fram mot den dagen vi får en lika animerad debatt om spöanvändning som om storleken på Animos logga.