Kliv in i Carwen Hall

Sceneriet kunde inte vara bättre. Hallwylska palatset mitt i Stockholm var platsen för releasen av boken Försvinnandet från Carwen Hall, en äventyrsbok som utspelar sig i en Hogwartsliknande miljö men där magin är utbytt mot hästar – för att använda författaren Molly Ericsons egna ord.

Jag träffade Molly av en ren slump på bokmässan i Göteborg, i min jakt på någon hästig vinkel att skriva om till tidningen Ridsport.
Molly hör hemma i dataspelsföretaget Kavalri Games, som för några år sedan kom med ett dataspel för hästmänniskor – med seriös framtoning dessutom. Bara det faktum att du kan välja en SWB-häst när du bygger ditt stall, säger ju en del.

Det visade sig dock att senaste spelplanerna hade omvandlats till en bok i stället, den första i en planerad serie om Ryttarakademin, en utbildning på ett gammalt slott i Wales där både myter och hemligheter frodas.
Efter intervjun med Molly landade det plötsligt en inbjudan till bokreleasen och vem kan tacka nej till sånt? Inte jag i alla fall.

Senaste boksläppet jag var med om, skedde i Vita ridhuset på Strömsholm, för att fira boken om Strömsholms 100-åriga epok som arméns ridskola. Jag måste erkänna att Hallwylska palatset i Stockholm, ett museum i en bevarad högborgerlig miljö från förra sekelskiftet, var strået vassare.

Det var bubbel och små anrättningar i palatsköket, däribland Ivans bananchokladkaka, ni som vet ni vet, och därefter program i salongen, där gästerna bland annat kunde bli insorterade i bokens elevhem genom ett quiz. Jag blev Parcivine, elevhemmet för de lojala och disciplinerade, där också bokens huvudperson Clara, sorteras in.

De våghalsiga hamnade i Valegra medan de som värderar harmoni och samarbete blev placerade i Seraphine.

I boken är det varken quiz eller sorteringshatt som sköter placeringen, utan en innovativ metod som är riktigt bra uträknad.

Boken i övrigt då, hur var den? Jag fick den i min hand vid bokmässan och den är en bladvändare. Då och då skiner det igenom att den var tänkt att bli ett spel, som i en del målande beskrivningar av olika händelser.
En liten svaghet är att karaktärerna inte är helt utmejslade. Jag hade önskat lite mer personlighetsdrag hos de elever man kommer närmast, för att hålla isär dem, och för att komma ihåg dem när de inte varit mer i berättelsen på ett tag.

Det kan också vara ett arv från spelet som inte blev, eftersom du ser karaktärerna i ett spel och då lättare bildar dig en uppfattning om dem.

Men det är detaljer i en spännande och välskriven helhet, och som i alla mysterier är det inte så som du först tror.